Räddningsverkets tjänster och säkerhetsinformation (lättläst språk)
Egentliga Finlands räddningsverk är ett av Finlands 21 räddningsverk.
Räddningsverket producerar tjänster för landskapets 27 kommuner. Det finns tjänster som förebygger olyckor och tjänster för räddningsverksamhet, prehospital akutsjukvård och beredskap. Räddningsverket verkar i ett cirka 20 000 kvadratkilometer stort område. Ungefär hälften av detta område är vattendrag.
Obs! När du går bort från denna sida via länken flyttas du till webbplatsen på allmänspråk.
Kontakta välfärdsområdets växel i icke-brådskande ärenden på telefonnumret: 02 263 3111
E-post: [email protected]
Klicka här för mer information på Egentliga Finlands räddningsverks webbplats
Ring alltid 112 i en nödsituation
Du hittar brandinspektören i ditt område på räddningsverkets webbplats.
Här hittar du brandinspektörerna områdesvis (pelastustoimi.fi)
Fråga brandinspektören:
Den jourhavande brandinspektören är anträffbar vardagar kl. 9–14
Telefonnummer: 050 433 0260
E-postadress: [email protected]
Byggnadens ägare, innehavare eller verksamhetsutövare ansvarar för följande:
- sotningen sköts regelbundet
- eldstäder och rökkanaler kan användas på ett säkert sätt.
Sotningen beställs från ett företag som erbjuder sotningstjänster.
Räddningsverken är inte skyldiga att ordna sotningstjänster på sitt område.
Sotning en gång om året:
Eldstäder och rökkanaler i en byggnad som används för permanent boende (bland annat spisar, bakugnar, eldstäder och rökkanaler i bastun).
Eldstäder och rökkanaler i fritidsbyggnader som används året runt måste också sotas en gång om året.
Sotning med tre års (3 års) mellanrum:
Eldstäder och rökkanaler i byggnader som används för fritidsboende.
Andra tidsfrister:
Det har inte fastställts hur ofta man ska rengöra gasdrivna eldstäder och deras rökkanaler. Användaren ansvarar för att rengöra dem.
Eldstäder och rökkanaler som har stått oanvända i tre år ska sotas innan de tas i bruk. Eldstäder och rökkanaler som inte används alls behöver inte sotas.
Eldstäder och rökkanaler ska sotas tillräckligt ofta. Detta betyder att eldstäder och rökkanaler som används ofta också måste sotas oftare. Då man bestämmer hur ofta det ska sotas ska man också tänka på eldstadens och rökkanalens konstruktion. Man ska även beakta vilket bränsle som använts, det vill säga vad man eldar med i eldstaden.
Då man hanterar öppen eld och när man gör upp en öppen eld ska man fästa särskild uppmärksamhet vid att undvika eldsvåda, det vill säga förutse. Den som tänder en eld är alltid ansvarig för elden.
Man måste välja platsen där man gör upp en öppen eld så att elden inte riskerar att spridas till terrängen eller byggnader.
Då man använder engångsgrill eller vildmarkskök betraktas det som att göra upp en öppen eld. En eld som omges av stenar är en öppen eld.
Vid varning för terrängbrand får man aldrig göra upp öppen eld!
Man får aldrig göra upp lägereld eller annan öppen eld när förhållandena är sådana att det finns en uppenbar risk för skogsbrand, gräsbrand eller annan eldsvåda. Farliga förhållanden kan vara till exempel torka eller vind.
I flera kommuners tätbebyggda områden är det helt förbjudet att bränna kvistar, avverkningsrester och löv på öppen brasa, i tunna eller i annan motsvarande behållare.
Om du vill bränna kvistar, avverkningsrester eller löv ska du kontakta miljömyndigheten eller avfallshanteringsmyndigheten i din kommun och kontrollera med dem om det är tillåtet att bränna.
Gå till räddningsverkets webbplats där du hittar anvisningar om hur du bränner kvistar på ett säkert sätt.
Brandvarnaren känner igen låga halter av brandgaser och larmar med ett kraftigt ljud. Brandvarnare är obligatoriska i alla bostäder, fritidsbostäder, inkvarteringslokaler och vårdinrättningar.
Från och med den 1 januari 2026 överförs ansvaret för brandvarnare (anskaffning och underhåll) från den boende till byggnadens ägare.
Det ska finnas minst en brandvarnare för varje påbörjad 60 kvadratmeter/bostadsvåning. Detta betyder att det måste finnas:
– 1 brandvarnare när lägenheten är mindre än 60 kvadratmeter
– 2 brandvarnare när lägenheten är mindre än 120 kvadratmeter
– 3 brandvarnare när lägenheten är mindre än 180 kvadratmeter
Det måste också finnas minst en fungerande brandvarnare på varje våning i bostaden (även i källaren och på vinden).
En kolmonoxidvarnare liknar en brandvarnare och är avsedd för att varna för giftig gas, kolmonoxid. Kolmonoxidvarnaren ersätter inte den obligatoriska brandvarnaren, eftersom kolmonoxidvarnaren inte varnar för rök eller andra brandgaser.
Kolmonoxid bildas vid ofullständig förbränning till exempel i eldstäder och gasdrivna anordningar. Myndigheterna rekommenderar att man installerar en kolmonoxidvarnare i ett rum där det finns till exempel en spis, gasspis eller ett gaskylskåp.
Om det uppstår en brand är det viktigt att man försöker släcka branden så snabbt som möjligt. Försök alltid med förstahandssläckning om det är möjligt. På så sätt blir skadorna så små som möjligt.
Välj en förstahandssläckare som lämpar sig för användningsändamålet och förvara den alltid på en lättillgänglig och synlig plats.
I bostadshus är handbrandsläckare vanligen inte obligatoriska om räddningsmyndigheten inte separat har bestämt att de ska placeras där. I gemensamma bilförvaringsutrymmen och parkeringshallar ska det finnas en handbrandsläckare.
Det rekommenderas att man installerar förstahandssläckare i gemensamma utrymmen i flervåningshus och det lönar sig att ha släckningsfiltar i lägenheter. I småhus rekommenderas förutom släckningsfilt även att man skaffar en handbrandsläckare.