Karriärberättelse: Kelima, lokalvårdare

– Dagen piggas upp då kunder tackar och ler, till exempel då jag efter måltiden kommer till kunden och frågar om hen har ätit och om jag kan hjälpa, berättar Kelima.
Utöver matförsörjningen städar hon samt tar itu med uppgifter i varierande situationer vid avdelningen. Hon tycker om sitt mångsidiga arbete, under vilket dagen går fort.
– Hjärnan måste fungera på mitt arbete. Det uppstår situationer, då man måste kunna handla snabbt. Men det är ju bara livet, säger Kelima leende. Hon har morgon-, mellan- och kvällsskift i sitt arbete.

Sjukhuset blev bekant under praktik

Kelima, 45, fick en ordinarie anställning vid avdelningarna för patienter med cirkulationsstörningar i hjärnan vid ÅUCS Neurocentrum i januari. Sjukhuset blev bekant för henne under praktiken när hon avlade yrkesexamen inom rengörings- och fastighetsservicebranschen vid Turun aikuiskoulutuskeskus förra året. Under studietiden arbetade hon vid lungavdelningen, traumaavdelningen, gastroenterologiska avdelningen och intensivvårdsavdelningen på ÅUCS.
Hon hade ingen förhandsuppfattning om hur det är att arbeta på sjukhus.
– Jag hade besökt sjukhuset bara för att föda, säger hon som är mamma till tre barn. Städbranschen var bekant för henne från tidigare arbetsplatser.
Mycket var nytt och annorlunda vid lokalvården på sjukhuset jämfört med till exempel kontorsstädning. Kelima kom dock inte ens att tänka på att ge upp. Hon hade redan länge planerat att skaffa en yrkesutbildning. Hon fick sin examen färdig i förtid i december.

Två hemländer

Glada och hjälpsamma Kelima är bekant för arbetskamrater och patienter men det är inte många som känner till tidigare skeden i hennes liv. Kelima har sina rötter i Bosnien. Hon kom till Finland med sina föräldrar som kvotflykting under kriget i Jugoslavien. 
– Jag var då 14 år, berättar Kelima på tydlig finska. 
Vid vuxen ålder flyttade hon tillbaka till Bosnien som hade blivit självständigt. Efter sex år kändes Finland dock som en bättre boningsort. Kelima återvände till Finland år 2014. Nu är hon invandrare och ansöker om medborgarskap. Under fritiden utreder hon sina ärenden med myndigheterna i två länder.
– Jag saknar ibland Bosnien och mina anhöriga som bor där.
Kelima har märkt att hon kan uppmuntra andra genom att berätta sin egen historia. Även i övrigt sporrar arbetskamraterna varandra på hennes arbetsplats. Det råder en god anda under arbetsdagarna.
– Man glömmer sina egna bekymmer på jobbet, säger hon.