Karinahemmet erbjuder ett sista hemtrevligt hospicehem för sina patienter

Mitt i naturen

Karinahemmet ligger på Kaistarudden på Hirvensalo i Åbo vid havet. De boende har utsikt över skogen eller havsstranden och det finns många djur, till exempel rådjur, runt huset.

Atmosfären i Karinahemmet är glad och fridfull. När jag kommer in genom dörren är det första jag hör fågelsång. Det kommer inte från ett band, utan från tre undulater som heter Sirkka, Sulo och Sheila. När jag fotograferar personalen i rummet med havsutsikt är de glada och skämtsamma.

Jag påminner sjuksköterskan Satu Wärnhjelm om hennes fina ord i ett Yle-reportage i juni 2019, där hon sa att döden kan vara ett lika vackert ögonblick som födseln. Hon sa också att livet alltid är närvarande i Karinahemmet. Man väntar inte bara på döden.

När jag skriver ner namnen på alla som deltog i gruppfotot skämtar Wärnhjelm:

– Mig känner du redan, det är jag som är kändisen.

En overklig känsla av avslut

Låt oss för en stund gå tillbaka till år 2019. Karinahemmet i Åbo var det tredje hospicehemmet som grundades i Finland. Det första låg i Helsingfors och det andra i Tammerfors. Av ekonomiska skäl upphörde den dåvarande ägaren, Lounais-Suomen saattohoitosäätiö, med sin verksamhet och patienterna överfördes till sjukhus och vårdinrättningar i sina hemkommuner.

– Vi ville inte tro att denna kunskap kunde ges bort, säger Satu Nurmela, biträdande avdelningsskötare som har arbetat på Karinahemmet sedan år 1996. Det är en så vacker plats omgiven av natur och särskilt utformad som ett hospicehem.

Huset stod tomt i sex månader. De flesta i personalen hade en uppsägningstid på sex månader och de kom alla tillbaka när Karinahemmet startades om och de anställdes direkt av Åbo stad i november 2019. Personalen är engagerad i sitt arbete och består fortfarande av de allra första vårdarna och många av dem som kom under de första åren. Många trevliga kollegor har anslutit sig till personalen sedan dess.

– Det var en overklig känsla och jag tänkte: "Vi kommer tillbaka" – och tack och lov gjorde vi det. Behovet av Karinahemmet, kompetensen däri och dess goda rykte är obestridligt och vi har alltid velat betona vikten och behovet av hospicevård, säger Nurmela.

– Vi uppskattar de många möjligheter att delta i studiebesök både i Finland och utomlands som har erbjudits personalen genom åren.

Detta möjliggjordes av framlidne Kari Ojalas och stiftelsens positiva inställning till utvecklingen av hospicevården.

Ett år inom Varha

I och med social- och hälsovårdsreformen blev Karinahemmet en del av Varha den 1.1.2023. Karinahemmet är en del av serviceområdet Palliativt center, som fungerar som en del av ÅUCS avdelningstjänster för allmänmedicin och rehabilitering.

Enligt Satu Nurmela var övergången till Varha lättare när övergången från stiftelsen till staden redan hade upplevts i en stor organisation.

– Med fler regler och förordningar har man bredare axlar. Att vara en del av en stor organisation ger en viss trygghet. Nu kan vi vara en del av en stor palliativ vårdenhet och fortsätta att erbjuda hospicevård när sjukdomen inte längre kan botas och döden är nära förestående.

– Vi vill skydda det återstående livet och ge patienterna så mycket livskvalitet som möjligt, säger Nurmela. Vår vård består av god grundvård, symtomhantering i rätt tid och ett varmt bemötande. Stöd till närstående är också en stor del av vårt arbete. Våra hospicevolontärer tillför en värdefull dimension till den vård vi ger. De finns vid din sida, är ett närvarande stöd och en frisk fläkt för patienterna.

Årsdagen firades med en liten fest och kaka för patienter, anhöriga, volontärer och personal.

– Vi är glada över att Karinahemmet fortsätter att fungera och att vi kan erbjuda den hospicevård vi älskar till förmån för patienten när döden närmar sig, sammanfattar Nurmela.

En nöjd invånare

Oliver från Åbo är en av de boende på Karinahemmet. Han har bara varit där i några dagar när jag får träffa honom. 

– Det här är ett bra ställe. Det är inte som ett sjukhus. När man tittar ut genom fönstret ser man havet och naturen. 

När jag frågar honom om det finns något han ännu skulle vilja uppleva i sitt liv säger han att han vid 91 års ålder tycker att han har sett tillräckligt av världen.

– Man kan ha lust på olika saker i livet, men det viktigaste är att sköta sin hälsa så att man klarar sig så långt som möjligt utan att bli alltför sjuk. 

Text och foton: Nadine Karell